Vet du vem du är?

Väggbonaden med några tänkvärda ord hade ofta en central plats i hemmet, ofta på väggen ovanför köksbordet. De broderade orden fångade upp känslor som gick rakt in i hjärtat. Människor kände igen sig. Ofta var det barndomshemmet, den röda stugan i skogen, dit man alltid till sist ville återvända. Det var en tid när nästan alla stadsbor var inflyttade från landsbygden, från slättlandet, från bergslandet eller de stora, vida skogarna. Men vi tar det från början...

I det gamla bondesamhället upprepades livet cykliskt, år efter år, med sådd, skörd och sysslor däremellan. Alla, eller nästan alla, var stationära, ärvde sin livsroll och upprepade det som far och mor hade gjort.

Tidens orubbliga gång i ett ständigt upprepande, och visst anar man något av tristess och leda – händer inget annat, ska det alltid vara så här? Den symmetriska bilden förstärker det statiska och oföränderliga.

Industrisamhället orsakade stor oro i den trygga lunken. Folk lämnade torpen och flyttade till städerna. Omflyttningar och resande gav näring till nostalgiska minnen

Landet, den trygga sjön och det lagom lilla äventyret i segelbåten, den evigt röda stugan och de tre stabila furorna som stått i alla år och kommer att stå i alla kommande år. Den goda barndomen som en drömbild.

om hur de var förr och en längtan till barndomslivet, den röda stugan, och en tillvaro som inte längre fanns.

Jag vandrar runt på en uställning med ett femtiotal väggbonader, varenda en med en magisk formel som hundratusentals människor känt djup samhörighet med. Som varit uttryck för deras identitet. Väggbonadskonsten tycks sluta någon gång på 50-talet.

Jag kan inte låta bli att ta med en broderad och klistrad bild som en pojke i Småland gjorde 1977, när man fortfarande skämtade om olika bilmärken, och t ex sa ”sitt-å-trängs” istället för Citroën. Se den som en parentes, den är inget levnadsideal.

Som ett 70-talseko från en svunnen tid. Något för den ständige loserns köksvägg?

Behovet av att formulera sin identitet och sin plats i tillvaron finns förstås kvar även efter 50-talet. Nu finns en allt större valfrihet att bestämma vem man är, eller vem man vill tyckas vara. I reklamen kopplas produkter och tjänster nästan alltid till livsideal, social tillhörighet, klass och status. Varumärkenas lyskraft är välkänd.

Jag undrar, skulle det gå att med nål och tråd, i Photoshop eller på annat sätt skapa en modern väggbonad som hundratusentals människor skulle känna igen sig i, och sätta upp vid frukostbordet. Och hur skulle den se ut?