Det finns lika många grafiska lösningar som det finns formgivare! Uppgiften är densamma: Skapa en framsida till broschyren FRAMTIDER? Ett dskussionematerial som riktas mot gymansieungdomar. Här är fyra helt olika lösningar. Och vilken som är allra bäst vet man egentligen inte förrän man ser vad som kanske hamnar oläst i papperskorgen eller leder till nyfiket bläddrande.
Camilla Gebart ställer Fredrik Reinfeldt mot Elvis Presley. Elvis med ögonkontakt och nästan huvudet högre äger scenen, medan Reinfeldt kommer och hälsar på. Det är en tolkning, det finns andra. Framförallt lämnar Camilla frågan fri: Vad menas egentligen? Hur ska jag tolka det här? Sådana frågor kan skapa nyfikenhet på innehållet för att hitta den kod som borde finnas. Man läser innehållet och därmed har framsidan fullgjort en viktig uppgift. Och så är den ju faktiskt rätt så kul!
Stephan Lombard har valt ett annat spår, med ett symbolspråk som närmar sig surrealismen. Bildelementen är tydliga och tar fasta på klimathoten – översvämningar och ökenutbredning. Bilden har stort djupperspektiv som på ett smart sätt förlängts bakåt, ut i rummet, genom två backspeglar som visar odlade, bördiga åkrar i den värld vi håller på att lämna bakom oss. Och som framtidbarnet i fonden blickar rakt in i. – Framtidsbarn, minns vad du ser och återskapa det som fanns!
Malin Roca Ahlgren har valt en bebis-bild, barnet med livet framför sig. Och den värld som väntar ligger sammanfattad i ord spridda över bebis-bilden, ord om både hot och möjligheter. Gråskala mot blått. En ren, enkel och just därför, effektiv idé!
Salla Vartiainen binder med sin bild ihop en lång tidsepok, från George Washington, via Adolf Hitler till titeln 'FRAMTIDER?' George och Adolf tävlar mot varann i ett biljardspel där bollarna är jordglobar. De leker med världen, och även om bara en kan vinna, delar de spelets regler. En bild om makt och cynism. Slagkraftig som en politisk affisch.
Camilla Gebart ställer Fredrik Reinfeldt mot Elvis Presley. Elvis med ögonkontakt och nästan huvudet högre äger scenen, medan Reinfeldt kommer och hälsar på. Det är en tolkning, det finns andra. Framförallt lämnar Camilla frågan fri: Vad menas egentligen? Hur ska jag tolka det här? Sådana frågor kan skapa nyfikenhet på innehållet för att hitta den kod som borde finnas. Man läser innehållet och därmed har framsidan fullgjort en viktig uppgift. Och så är den ju faktiskt rätt så kul!
Stephan Lombard har valt ett annat spår, med ett symbolspråk som närmar sig surrealismen. Bildelementen är tydliga och tar fasta på klimathoten – översvämningar och ökenutbredning. Bilden har stort djupperspektiv som på ett smart sätt förlängts bakåt, ut i rummet, genom två backspeglar som visar odlade, bördiga åkrar i den värld vi håller på att lämna bakom oss. Och som framtidbarnet i fonden blickar rakt in i. – Framtidsbarn, minns vad du ser och återskapa det som fanns!
Malin Roca Ahlgren har valt en bebis-bild, barnet med livet framför sig. Och den värld som väntar ligger sammanfattad i ord spridda över bebis-bilden, ord om både hot och möjligheter. Gråskala mot blått. En ren, enkel och just därför, effektiv idé!
Salla Vartiainen binder med sin bild ihop en lång tidsepok, från George Washington, via Adolf Hitler till titeln 'FRAMTIDER?' George och Adolf tävlar mot varann i ett biljardspel där bollarna är jordglobar. De leker med världen, och även om bara en kan vinna, delar de spelets regler. En bild om makt och cynism. Slagkraftig som en politisk affisch.
1 kommentar:
ser mer ut som Carl von linné
Skicka en kommentar