Malinka P. Hörnfeldt, gick med i en fotoklubb för länge sen och jobbar nu som fotograf i Västerås...Du gick dtp-kursen förra året, men har också gått andra utbildningar, eller hur?
Ja, jag gick dtp-kursen i höstas (-05). Tidigare har jag läst en grundteknisk utbildning inom foto samt en lärlingsutbildning hos en porträttfotograf i Västerås. Har förstås läst en del annat också, men inget av det har varit till någon större nytta för det jag gör nu. Just dtp-kursen läste jag därför att jag dels tycker att det är väldigt kul, men också för att jag tills vidare inte vill lämna ifrån mig ansvaret för annonser eller trycksaker, utan vill ha full koll på det som visar mitt ansikte utåt.
Hur började foto- och bildintresset för din del?
Faktiskt för rätt många år sen. Jag har en barndomskompis som, när vi var runt 18, fotade mig och resultatet blev hur bra som helst. Jag blev intresserad och kunde tänka mig att prova (fast jag tyckte det var skitkul att vara modell, först och främst, på den tiden), men det gick flera år innan jag faktiskt gjorde slag i saken. Hade flyttat till Uppsala för att utbilda mig till gymnasielärare och gick med i V-dalas fotoklubb. Efter att för första gången ha hållt i en systemkamera och fotat under en teaterföreställning, insåg jag att det var kört för min del och att jag hade fastnad i fototräsket för gott.
Du driver nu egen studio – hur går det?
Mitt företag heter Studio Eye C och började som en möjlighet för mig att göra fotografisk konst - något jag inte fick ut av mitt dåvarande jobb som just porträttfotograf. Jag har alltid varit intresserad av konst i olika former, men aldrig hittat det jag varit eller haft möjlighet att bli riktigt bra på - men så bra har jag lyckats bli inom foto. Att bara fotografera människor, dock, tenderar till att bli småtråkigt i längden och jag längtade efter att få ut något mer. Numer när jag inte längre är anställd har jag ombeslutat mig och gör porträtt, bröllop och djurfotograferingar också (till större delen eftersom konstfoto är svårt att sälja). Har mycket nyligen skaffat mig lokal med allt vad det innebär, så jag kan inte säga att jag riktigt vet 'hur det går' än så länge. Min tanke är förstås att det ska gå skitbra så småningom.
Och framtiden?
Framtiden är något stort och okänt som jag varje dag längtar efter. Jag har ingen längtan efter att bli stor på det sättet att min firma är den som beställer mest och flest bilder från labben, eller ha flest anställda. Däremot vill jag vara den som folk helst vill ha, jag vill vara den som folk minns som den kreativa, utmanande och cutting-edge. Jag vill vara den som töjer gränserna för vad man får, och jag vill kunna ta jäkligt mycket betalt för det. Summan av kardemumman är förstås att försörja sig på det, samt att kunna ta mitt konstfotograferande till en annan nivå. Jag vill bli tillfrågad om utställningar utomlands, att få åka på seminarier och workshops och föreläsa - och en massa annat sånt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar