På Moderna Museet i Stockholm pågår just nu en stor Warhol-utställning. Den fokuserar på hans filmproduktioner, alltifrån den kommersiellt mest lyckade CHELSEA GIRLS till åttatimmarsfilmen EMPIRE, som från stativstående kamera visar fasaden på Empire State Buildning. Från morgon, via middag till eftermiddag. Det enda som "händer" är att dagsljuset förändras.
Andy Warhol, självporträttWarhol är så mycket mer än Monroe-bilderna, soppburken och Brillo-paketet. Han utbildade sig till grafisk designer. Blev framgångsrik. Byggde sitt eget varumärke till stor del utifrån sitt eget ansikte.
– Konst är yta, inget annat, säger Warhol.
– När man talar om yta förväntar man sig att något ska finnas under eller bakom ytan. Men Warhol menade att det finns inget bakom eller under, det är ytan som ÄR, säger Eva Meyer-Hermann som är curator för utställningen. Och ytan blir som en spegel av en själv, som betraktare.
Jag gillar Warhol som gränsöverskridare: Han började som grafisk designer och blev sedan konstnär. Men i sitt konstnärskap fortsätter han att vara designer. Han intresserar sig för betraktaren av bilden, han bryr sig om bildens röst och att den ska nå betraktaren.
Jag tänker på reklambilder som förmedlar livsstilar, som ska fungera som en spegling av oss själva – där "spegeln" vill få mig att tro att jag är elit och har råd med allt. Poängen är att bilden lyckas tala till mig, att den berör mig emotionellt eller med värderingar. Att den magiska spegeln funkar.
Jag önskar fler överskridanden, flera nya Warhols.
Moderna Museet, Stockholm, 9 februari–4 maj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar