Med framtiden som tema

Ett inspirationsmaterial om framtiden, dess hot och möjligheter. Målgruppen är gymnasieungdomar. Ska man illustrera konkreta frågor i ett bildmontage, eller jobba mer med vida symboler? Så här gjorde Berit Westerlund, DTP-kursen, broschyrens framsida:

"Din glob är mycket vacker, varken hotfull eller hoppfull, mer gåtfull. Så som framtiden är okänd, med många olika möjligheter" (från Olles kommentar)

–Jag har utgått från en enda bild, den gravida kvinnan med sjalen på en brygga. Jag arbetade helt fritt med mängder av lager för ändringar i olika delar av bilden: filterlager (al fresco, kantlinje), lager med fasetterade pixlar, lager med smeta ut, lager med utbytt färg osv.

–När jag var nöjd la jag den i ett lager ovanpå originalbilden och jobbade länge med bakgrundssuddgummi och "klipp ut" delar med ganska mycket ludd. Jag klippte ut en cirkel med ludd för att få fram en känsla av jordklot och framtid.

–Tanken med bildvalet är nog att tillåta en diskussion om det mesta som kan beröra ungdomar: är det ok att bli en ung förälder idag, när är man överviktig, vad är vackert respektive fult, vilka är mina framtidsdrömmar osv.

–Titeltexten gjorde jag i Illustrator med "urklippsmask" ovanpå bilden av kvinnan. Hennes pose är ursprungligen vänd mot vänster, men det kändes tokigt med tanke på hur man ska öppna broschyren, därför spegelvände jag henne men lät textens "bildbakgrund" vara rättvänt. Man vill ju gärna ha en öppen pose vänd mot höger pga av läsriktningen.

"Jag får också en association till urgamla amuletter och små statyetter på kvinnogudar, som i din bild kan kopplas till egenskaper hos "moder jord" som livgivande och växande" (Olle kommentar)

Blond tjej blir barbie (Reality Retouching)

Camilla Steiner, DTP-kursen, har fördjupat sig bland annat i retusch av bilder i Photoshop. – Retuscherna är gjorda i studiesyfte för att undersöka och förstå Photoshops möjligheter och det faktum att jag blir lurad varje dag i reklam. Originalbilderna i uppgifterna kommer från www.sxc.hu


– Jag utgick från ett kapitel från boken "The Glitterguru on Photoshop" av Suzette Troché-Stapp (www.glitterguru.com). Kapitlet är tänkt som marknadsföring för boken och här finns en nedladdning som PDF






– Jag jämnade ut huden och dolde födelsemärken och andra ojämnheter som syntes alltför väl. Klonstämpeln är min bästa vän och hudtonen fick jag genom att måla med lämplig pensel i ett annat lager och därefter sätta dess opacitet till 55%.

– Läpparna fick en lite mer kyssäkta form med hjälp av filtret "Liquify" och "Free Transform".

– Jag tyckte att halsbandets fallriktning kändes onaturlig och jag klippte och klistrade lite och drog lite med "Free Transform".

– Håret fick lite extensions, genom att jag markerade hårslingor och kopierade dem in i ett nytt lager och där gjorde lite "Free Transform" och roterade på önskvärt sätt.

– Jag gjorde tänderna vitare genom att markera och korrigera markeringen något i Quickmask där det behövdes. Med markeringen (ludd/feather 4 pixlar) vald skapade jag ett justeringslager för "Levels" och flyttade mittenreglaget något till vänster. Tänderna blev också lite jämnare med "Liquify".

– Ögonen blev vitare på samma sätt som tänderna.

– Dessutom gjorde jag några korrigeringar för hela bilden. Dessa är: Ändring av färger med hjälp av "Color Balance", för att tona ner det röda och liten ändring i "Brightness/Contrast". Bilden är dessutom beskuren.

Camilla Steiner

Framtidstema för gymnasiet

Hur ska framsidan på en broschyr om framtiden se ut? Det finns ju så många både hot och möjligheter. Kanske ett lapptäcke av bilder som visar en massa olika spår. Eller en enda bild som täcker in allt. Så här har Pia Andersson på DTP-kursen löst uppgiften:

Två alternativa framtider. Hur vi lyckas hantera tekniken kommer att bli avgörande för vilken framtid vi får

– Här använde jag mig av en bild på Stockholm och en bild på en rymdfarkost, (en XP38 Lanspeeder från Star Wars). Jag klippte ut Landspeedern och klistrade in den i Stockholmsbilden. Kopierade några till och ändrade Nyans och Mättnad på dem för att få olika färger. Ändrade också Nyans/Mättnad på Stockholm för att få den mer färgglad och tecknad. Markerade sedan gatan och fyllde den med gräsmönster.

– Gjorde en cirkel med markeringsverktyget och klistrade in bilden där, och sedan använde jag mig av ”Stilar” för att få en glaskula.

– Upprepade proceduren för ökenbilden så den också blev en glaskula.

– Bakgrunden gjordes med övertoning mörkblå och svart och sedan tog jag penseln och målade dit stjärnor i olika storlekar för att få rymdkänsla. Klistrade in en liten måne som prick under frågetecknet.

– Monterade bilden i InDesign och skrev Framtider med teckensnittet OCRA Std som har en futuristisk känsla.

– Tanken med bilden är ganska enkel. Ska vi välja att utveckla vår framtid mer tekniskt- och miljömedvetet så vi kan bevara naturen (gräsgatan i stan) och få en gladare värld? Eller ska vi välja den andra vägen mot en öde och utplånad värld?

Grafisk form blev textilt

En kurs kan vara ett led i en längre utbildning, men lika gärna ge inspiration till något nytt och annorlunda. Att kunna grafisk form är en tillgång inom många områden. Jag frågade Linnea Alm Wahlberg om livet före och efter DTP-kursen.

Linnea Alm Wahlberg gick DTP-kursen hösten 2004, och sedan blev det textilt

Hur började ditt intresse för form och färg? Var det genom någon speciell händelse eller har du alltid burit det med dig?

– Jag upptäckte symaskinen och möjligheten att sy kläder som ingen annan hade när jag gick i gymnasiet. Det var inte självklart att jag skulle hålla på med färg, form och textil, jag tyckte inte att jag var särskilt bra på att teckna och livrädd för att göra arbetsprover. Några år efter gymnasiet dök det upp en möjlighet att gå ett år på en folkhögskola med vävning och klädsömnad. Utan krav på arbetsprover... Det var väldigt givande och kul och ledde mig vidare på det spåret.

– En detaljbild från en klänning med mitt eget mönster tryckt på, detta var en av mina arbetsprover till HDK

– Det här är från ett projekt som vi hade tillsammans med Myrorna, vi fick hämta kläder på deras lager och göra vad vi ville. Allt visades i en modevisning och utställning i januari

– Jag har broderat på symaskin på ett papper som går att lösa upp i vatten, kvar blir då tråden som även blir lite stärkt

Hösten 2004 gick du DTP-kursen. Vad gjorde att du valde den kursen?

– Jag träffade en av mina idag bästa vänner när jag läste konstvetenskap, hon hade gått kursen något år innan och tipsade mig. Vi hade liknade mål och intressen så jag tänkte att det kunde säkert vara bra.

Vad tycker du kursen gav dig som du har nytta och glädje av nu?

– Jag känner mig hemma i adobeprogrammen och vet vad jag kan använda dem till. Jag har fått en mer grafisk medvetenhet och en bra känsla för layout och bilder. Det är väldigt viktigt att kunna presentera sitt jobb på ett bra sätt och den säkerheten har jag fått med mig. Under praktikveckorna hos en textilformgivare och konstnär fick jag helt ovärderliga erfarenheter.

Det blev ingen fortsättning på det grafiska spåret. Vad hände sedan?

– Jag insåg att jag ville fortsätta med textil och sökte till Textil form på Nyckelviksskolan på Lidingö, där hade jag ett underbart fritt och kul år som ledde till att jag sökte vidare till Konstfack textil och HDK textil. Jag kom in på HDK och i höstas flyttade jag till Göteborg!

Hur tänker du om framtiden?

– Jag hoppas att jag i framtiden kan vara både konstnär och formgivare och jobba med mode, teaterkostym och scenografi. Gärna i grupp.

Hjulafton året runt!

Det finns många magasin om bilar och bilsport. De handlar oftast om teknik och mekanik – prestanda och kraft. Styla och bygga om. Camilla Gebart, DTP-kursen, har mera fokuserat på livstil – livet med och runt bilen – i ett fräscht förslag till ny tidkskrift. HJULAFTONSKURIREN är namnet. Här ett uppslag om känslan att glida runt i sommarnatten med sin 60-talsplyma...


– Hjulaftonskuriren..min fästman Fredrik, som även reportaget handlar om, tyckte det var det självklara namnet på tidningen han skulle bli intervjuad av. Tidningen är inriktad på män (och kvinnor givetvis) som gillar fart, fläkt och buller. I detta uppslag ligger fokuset på Fredrik och hans FuryIII.

– Jag lade in den svartvita bilden i mitten med störst plats, för att jag gillade vinkeln bilden är tagen i. "Slängde" ut några bilder som jag gjorde om i Photoshop så de skulle likna "pappersbilder" och lade in fakta om Fredrik och bilen bredvid.

– Sammankopplade faktan med de svarta prickarna. Den röda bakgrunden är tagen från bilens plåttak. Texten är inte mycket att skryta över, då är Fredriks sångtext bättre :o)

Hammarby ArtPort och tankar runt en utställning

På Hammarby ArtPort visas just nu en utställning av tämligen små bilder, foton och lite video. Bilderna visas i fem modeller av rum, cirka två meter långa. Modellerna är skalenliga och originalet är från det gamla Danviks Hospital inte så långt därifrån. Dessa k-märkta hus står tomma och det verkar som att ägaren NCC bara väntar på att de inte ska gå att rädda, så man får bygga nytt.

Jean Ploteau i konstnärsgruppen Candyland och ansvarig för utställningen ANNEX HOSPITALIS

Jean Ploteau är ansvarig curator för utställningen. Ena sekunden verkar han drömma om att han och konstnärsgruppen Candyland ska få ta över det gamla sjukhuset, och i nästa ögonblick låter det tvärtom:

– Jag skulle verkligen inte vilja ansvara över ett sånt stort ställe. Det fungerar så bra med modeller av rum. Konstformatet blir litet. Det kostar skjortan att ta fram foton i 2X2 meter, men bilder på 20 centimeter har de flesta råd med.

– Modellerna är lätta att montera ner och sätta upp på ett nytt ställe. Och de får plats i ett ganska litet rum.

Hassan Musas träsnitt skildrar utanförskapet, vi och dom. Han menar att som färgad konstnär förväntas man ge en exotisk touch men sällan skapa seriös konst

Andrea Hvistendahl har gjort små mänskliga figurer som ska gestalta mediernas rapporter om krig och lidande. Vissa av dockorna är täckta med tidningsurklipp

Det finns en tredje aspekt: konstnärerna på utställningen är spridda i Chile, England och Frankrike. Hjälp med utformningen har Jean haft av en arkitekt i Buenos Aires. Internet, skype, chattar och mail gör att evenemang kan planeras, bilder och filmsnuttar cirkulera och små paket med konst kan sedan lätt skickas till rätt plats. Nätverken organiserar, rummen kan vara tillfälliga.

Vi hann också prata lite om skisser kontra den färdiga formen:
– Om man betraktar sina uttalanden bara som skisser, så kan dialogen fortsätta, säger Jean.

Jag tänker vidare. Idé och form går inte alltid i samma takt. Idén ska gestaltas så att den kan kommuniceras till andra. Men ju mer den konkretiseras med tydliga former och färger, desto mer färdig blir den. Det slutgiltiga och perfekta har snoppat av alla olika andra möjligheter och allt är bara färdigt och klart.

Någonstans blir det ointressant, tråkigt, åtminstone för kreatören själv. Visst är det samma sak inom grafisk form! Det är bra att fokusera på idén och hålla alla dörrar öppna så länge som möjligt.

Och själva utställningen? Jo, den rekommenderas. Sista dag är söndag 11 mars.

HAP, Hammarby Fabriksväg 43, 6 tr, 120 33 Stockholm
Huvudentré VIRKESVÄGEN 26 (gul/orange lastkaj eller dörren bredvid)
Telefon: 0708 475743 / 0735 784542

Med en spark och lite jävlaranamma!

Budskap om rökavvänjning trumpetar ofta ut farorna med cigaretter. Men hjälper det folk som vill sluta men inte riktigt kan av egen kraft? Vet inte alla redan hur farligt det är? Kanske är det ett bättre spår att använda humor och entusiasm. Så resonerar Eva Signell-Portström, DTP-kursen, när hon presenterar sitt förslag till ny bokframsida. Och du som läser: skriv gärna en kommentar!

Evas förslag till ny bokframsida överst och originalet under. Idén är att skapa ett mer entusiastiskt och personligt tilltal

– Mitt förslag till ändrad bokframsida blev så här. Jag råkade se denna bok på biblioteket och tyckte boken såg intetsägande ut. Den limefärgade bakgrundsfärgen är tänkt att matcha den rökfrie (förhoppningsvis) mannens skjorta och dessutom fånga läsarens öga mer än orginalbilden.

– Gråzonen i bilden får symbolisera cigaretter och dess verkningar. Det kändes därför passande att cigaretten sparkas ut mot det mörka.

– Jag vill hälsa min kurskamrater att jag inte är någon fanatisk ickerökare utan enbart tänkt utifrån uppgiften.

Tips för synlighet i pdf-filen

Filformatet pdf har under flera år varit en standard för tryckoriginal. När man exporterar till pdf från t ex InDesign kan man göra en mängd inställningar för att få saker synliga i pdf-filen, t ex skärmärken som visar tryckeriet exakt var man ska skära pappret. Och utfall, som visar hur långt utanför pappersytan som bilder ligger, som ska ligga ända ut i papperskanten, vanligen 2-3 mm. Även stödlinjer kan visas i pdf-filen. Och det kan vara intressant att visa upp hur man byggt sin layout med hjälp av stödlinjer. Berit Westerlund på DTP-kursen:


– När jag exporterar från InDesign till pdf finns möjligheten att kryssa i vad man vill ha sparat. Jag valde att även spara "lager". När du sedan öppnar filen i Acrobat kan du välja om du vill se mina lager med t ex stödraster. Vill du inte se dem klickar du bara på fliken till vänster, "lager", och klickar på krysset vid filnamnet. Då kommer en list att ramla ner, där kan du gömma eller visa de olika lagren.

Utfallande bilder öppnar upp

Utfallande bilder är bilder som går ända ut till papperskanten. Eftersom de inte ramas in av pappret kan de ofta ge känslan av att öppna upp och ge större rymd. Ann-Elie Hansson på DTP-kursen har använt blå färg i en linje upptill, i rubriktext och i en anfang för att hålla ihop sitt reportageuppslag


– Jag har i mitt val av ämne utgått ifrån vad jag har för bilder eller för möjlighet att ta bilder. Dessa tog jag i dagarna och hade hela tiden i bakhuvudet att det skulle användas för just denna uppgift.

– Texten fungerar inte alls som ett reportage, men eftersom det inte är en journalistisk uppgift skrev jag bara ihop lite text för att man ska få en helhet och en riktig text.

– Helbilden på ögat valde jag eftersom det handlar om att fåren är smartare än vi människor tidigare trott och ett öga förknippar jag med vishet. Jag tycker att till ett reportage är det häftigt att dra ut på bilder så mycket som möjligt, och gärna lägga en bild som helsida, där i mitt fall även rubriken fick vara. I layouten ville jag ha någon färg och blått tyckte jag passade bra till snön. Därför har jag valt samma blåa färg i rubriken, linjen längst upp och i anfangen för att det ska bli enhetligt.

Från hundkrönika till musikreportage

Det är lätt att fastna i designidéer som man själv gillar. Men bra design fokuserar på innehåll, mottagare och kommunikation. Bra design rättar sig efter förutsättningarna: Vem ska läsa och hur vill jag illustrera och forma för att presentera innehållet så attraktivt som möjligt? Camilla Steiner på DTP-kursen visar sin förmåga att designa budskapen på helt olika sätt. Här är två fina exempel med Camillas kommentarer:


– Jag utgick från ett foto på min egen hund som jag frilade i Photoshop och i Indesign spegelvände jag det och la till en skugga.

– Tanken med layouten är en skämtsam krönika ur en hunds perspektiv av de situationer som människor och eventuellt hundar hamnar i. Den skulle kunna finnas i ett magasin om hundar (tex Vovve) men inte nödvändigtvis.. Idén till “hushund” och bilden kommer från boken “Hemmahundar” av Kristy Seymore-Ure, som jag dock inte läst. Tassavtrycken från Illustrators Borders_Novelty eftersom Matt B inte innehåller ÅÄÖ.

De teckensnitt som används är:
Rubrik: Matt B 80pt, 44pt
Underrubrik: Trebuchet MS 16pt
Brödtext: Times New Roman 16pt


– Reportaget handlar om en verklig artist, men vissa delar av innehållet är påhittade av mig. Det är tänkt att vara i en tidskrift som är inriktad på musik vars målgrupp är 20-30 år.

– Jag utgick från bilderna som jag lånade på Rockstar Supernovas websajt. De är alltså copyrightade (Danny Moloshok / Blue Pixel for MBP 2006) och används av mig endast i studiesyfte. Jag gjorde svartvit konvertering med gradientmap. Den ena bilden är alltför uppförstorad så att den pixelerar sig något.

De teckensnitt som används är:
“på väg upp” : Docteur Atomic 230pt (Dafont)
Rubriker: [ank]* 46pt, 14pt, 12 pt (Dafont)
Numrering: Fresh 39pt
Brödtext: Latinia 12pt
Fotografhänvisning: Arial 9pt
Figurer: Future Boxes (Dafont)

– Det såg lite tomt ut mellan i marginalerna och jag lade in figurerna som består av teckensnittet Future Boxes från Dafont bokstäverna asdfqwerty som jag skrivit i separata rutor och lagt uppe på varandra, samt roterat vissa av dom. Idén fick jag från senaste Cap&Design, fast de jag har ser faktiskt bättre ut tycker jag. Jag ändrade opaciteten till 50%, så att dom inte tar överhanden.

London-reportage för gratistidning

– Om man aldrig tidigare besökt London kan man kanske lockas av en tidningsartikel. Den som själv har besökt denna världsstad tidigare kan däremot läsa samma artikel och njuta av känslan av igenkännande. Ungefär så tänkte jag när jag skrev mitt kåserireportage. Eftersom jag gjorde en weekendresa dit för några veckor sedan kom kursuppgiften vid en mycket lämplig tidpunkt för min del, berättar Eva Signell-Portström, som deltar i DTP-kursen

"Bilderna i artikeln visar förstås dubbeldäckarna som artikeln handlar om men även människor i ständig rörelse och olika vägval som man ställs inför"

– London är en stad där gammalt och nytt ständigt krockar. Typsnittet i rubriken är Futura, lite mjukt och roligt men inte alltför vilt. Jag valde att hålla samma färg (svart) på all text. Dels testade jag andra färger till rubrik men såg att den svarta färgen blev snyggast. Dessutom tycker jag att det symboliserar den lite strikta och traditionsbundna brittiska känslan. Den lyser igenom allt det moderna i denna stad. De artiga fraserna, plommonstopen som fortfarande finns, taxibilarna av gammal modell blandas med senaste mode, musik och teknik. Bilderna i artikeln visar förstås dubbeldäckarna som artikeln handlar om men även människor i ständig rörelse och olika vägval som man ställs inför.

– Målgruppen är en resenär på ett tåg eller flyg, kvinna eller man i åldern 25 – 50 år. Tanken är att artikeln kan passa för en kundtidning exempelvis en gratistidning på SJ eller något flygbolag. Även om man läser denna typ av tidskrift utan större engagemang har man sysselsättning en stund eller börjar kanske fundera över någon framtida resa.

Geten har fått sällskap

Robert Rauschenberg, det sena 1900-talets kanske viktigaste konstnär, ställer nu ut sina s k COMBINES på Moderna Museet i Stockholm. Innan dess har utställningen visats i New York, Los Angeles och Paris. Den berömda geten med ett bildäck runt magen heter egentligen MONOGRAM, och är ett centralt verk i konstnärens produktion. Och det är tack vare att MONOGRAM ägs av Moderna Museet som Stockholm blev en av de fyra städer som får tillfälle att visa COMBINES, berättar intendent Anna Tellgren, som ansvarar för installationen av utställningen

Anna Tellgren, intendent på MM, har lett arbetet med installationen av COMBINES

Med ‘combines’ menar Rauschenberg verk som varken är målningar eller skulpturer, utan sammansatta av vardagliga material som textila bitar, en hatt, tomma plåtburkar, plankbitar mm, som han sedan delvis målat på. Vissa hänger på väggen som tavlor medan andra är fristående objekt. Flera uppstoppade djur förekommer, bl a en tupp och en höna. Så geten har fått sällskap.

– Det var spännande att se Monogram i en annan kontext, bland flera liknande verk, säger Anna Tellgren. Normalt avviker verket ganska mycket från allt annat på muséet, men nu ser man det i ett annat ljus.

Av de 162 combines Rauschenberg skapat visas 46 på den aktuella utställningen.

– Han är en av de absolut mest inflytelserika av nu levande konstnärer, och har haft stor betydelse för riktningar som nydadaism, popkonst (Andy Warhol, Roy Lichtenstein m fl), assemblage, fluxus och performancekonst, säger Anna Tellgren.

Direkt koppling till grafisk form finns också. Förutom att Rauschenberg under unga år drygade ut inkomsterna med bl a design av skyltfönster, är det han som formgett Moderna Museets logotyp.

Utställningen pågår till 6 maj

Resereportage med luriga bilder

Ett uppslag i ett magasin ska kunna upplevas som en bild – varje del ska hänga ihop i en helhet. Dan Raskler på DTP-kursen, visar här en reportagedesign som är enkelt och rent uppbyggd.

Kontrastfärgerna i den gula blomman till vänster och den blå ytan till höger ramar in och binder ihop allt till en bild

– Bilderna har ingen bättre klass, de är tagna med min mobil i höstas. Däremot var det riktigt roligt att försöka skapa något med de kunskaper jag har så här långt.

– Du ser meddetsamma att stora bilden är fejk, tagen på olika dagar på olika ställen på ön men det "förljugna" perspektivet blev lite roligt; mot vänster tittar man uppåt och mot höger ner. Färgerna och nyanserna på bilderna stämmer ju inte men innan terminen är slut tror jag att jag behärskar även den biten.

Även IKEA har inspirerat

Två reportageuppslag i ENZE MAGAZINE av Andreas Hellman, DTP-kursen. I utvärderingen lyfter jag fram den rena enkla formen, de tomma ytorna som här får aktiv del i designen. Och de två illustrationerna som ger en bra kontrast till linjer och rektangulära bilder. Och så här säger Andreas:

"Less is more blir oftast bäst"

– Jag är ambivalent till mitt användade av de figurerna. Hade jag jobbat ett tag till hade jag kanske slopat dem, men jag gillar dem trots allt och tycker att konstrasten är välkommen och inte blir "för mycket". Dock tycker jag att designen skulle klara sig lika bra utan dem också.

– Jag har tänkt mig att den fiktiva tidningen skulle vara någon form av en modern kulturtidskrift med en målgrupp på 20-30 år ungefär. Jag tänker mig alltså inte en strikt musiktidning utan att den behandlar all form av konst som film, mode, foto etc där designen av tidningen väger lika tugnt som det övriga innehållet.

– Jag har inspirerats, mer och mindre medvetet, av IKEAs instruktionsblad, diverse konstböcker (främst från Taschen) och italienska Vougue.

Världens bästa sajt om digitalfoto?

TIPS FROM THE TOP FLOOR matar på med tips på ett sätt så att alla förstår. Från hur man bäst håller sin kamera, till bildkomposition, bildbearbetning, webbpublicering och utskrift.

En Wiki ingår i sajten som en ständigt växande kunskapsbank som alla kan delta i och bygga vidare på, och ett Forum med hög aktivitet. Du kan också spela in ljudmeddelanden om du känner för det.

Det kanske allra bästa är ändå de podcaster som produceras minst två gånger i veckan. Ibland som video och ibland med enbart ljud.

Har du en Mac med OSX kan du också ladda ner en widget som gör podcasterna snabbt tillgängliga.

Vinn tryckfärgsguide!

Den nya Tryckfärgguiden visar hur branschens standard för fyrfärgstryck ser ut

Nu kan du vara med och vinna ett ex av Tryckfärgsguiden. Så här förklarar man på bold.se vad det är för något:

– Tryckfärgguiden kommer att bli ett oersättligt hjälpmedel i dialogen mellan beställare och tryckeri. På 50 sidor visas nästan tretusen färgblandningar tryckta på två olika papperskvaliteter, en bestruken och en obestruken kvalitet. Med hjälp av guiden får du reda på vilken procentuell sammansättning av cyan, magenta, gult och svart varje färgton har. Med guiden följer en ljustermometer som visar om betraktningsljuset har rätt färgtemperatur.

Och hur gör man? Jo, gå in på bold.se och anteckna dig som användare. Det här måste göras senast 15 februari.

Roligare matte med omstylad bok

Hur ska ett tilltalande omslag på ett mattebok för lågstadiet se ut? Pia Andersson, som nu studerar vid DTP-kursen valde att fräscha upp en trist lärobok, utan att fördenskull göra helt nytt. Ibland kan små ändringar göra mycket för slutresultatet.

– Oj, vad detta var roligt! Jag hittade ett bokomslag till en mattebok som vänder sig till barn i årskurs 1-3. När jag såg det tänkte jag ”Hej, ska vi leka bondgård”! Visst, det ser skoj ut med en ko och ett får, men jag associerar inte till matte på något sätt. Jag tyckte också att den gröna färgen var extremt kall och tråkig.

Originalframsidan

– Jag tittade runt på andra omslag för matteböcker i den årskursen och fann att de flesta är fullspäckade med siffror, symboler och färger i en salig röra. Detta är fint och roligt på sitt sätt, men jag saknade den enkla, lite mer tecknade formen.

Flickan finns kvar, tecknad men färgglad. Grönt finns kvar, men ”grönare och gladare”. Tog bort djuren och la till tankebubblan med matteformel. Typsnittet är likt, något mjukare. Enkelheten och den tecknade formen finns kvar

– Jag bestämde mig för att behålla flickan. Den gröna färgen vill jag också behålla men i en annan nyans, lite gladare, riktigt grönt helt enkelt. Och sedan få tankarna lite mer åt matematik.

– Satte mig och skissade flickansiktet (ville få det som om en 7-åring har ritat), scannade in och färglade henne i glada färger i Photoshop. Typsnittet på originalomslaget tyckte jag var kul när det var lite huller om buller, men lite för kantigt, så jag bytte till något mjukare (Desyrel, gratis från www.dafont.com).

– Visade sedan detta för fyra stycken vänner för kritik och två stycken tyckte att jag skulle ha en pojke med också, och två tyckte inte det, alltså 50/50. Idén är bra, men jag ville hålla mig till originalidén med bara några få ändringar.

Två omslag – två relationer

När jag ser bägge bokomslagen slår det mig att de skapar helt olika relation. Originalet är den pedagogiska bilden som placerar betraktaren på avstånd, ger överblick och visar en välordnad helhet. Stephan Lombards bild bjuder in i mig i stadens snåriga labyrinter, som delaktig och närvarande. Åhörare på seminariet eller stadsvandrare – det är bara att välja! Så här berättar Stephan om sin variant:

Stephan Lombards variant med många rum och spännande djupperspektiv. Klicka för större bild

Originalframsidan, staden som en växande och föränderlig organism. Klicka för större bild

– Boken "Bor vi i samma stad?" hittade jag på nätet och blev direkt inspirerad av både omslaget och temat. Boken ges ut av ett spännande bokförlag som heter POCKY. Originalomslaget gjordes av designbyrån SWEDEN GRAPHICS.

– Jag visste att jag inte hade kunskaper att göra ett lika tekniskt avancerat omslag som originalet, och det var en utmaning att försöka göra någonting lika spännande. Grundtemat var för mig KONTRAST och MÅNGFALD, och det försökte jag förmedla genom att blanda bilder på olika sätt.

– Jag valde bilder som redan har mycket kontrast mot varann, t.ex gamla hus i Gamla Stan och miljonprojektsbyggnader i Stockholms förorter etc. Och sedan började jag leka med olika typer av transparens.

– Genom att använda transparens kunde jag blanda färger och budskap från bilderna och skapa en stark estetisk känsla. Idén var också att göra ett omslag som säger någonting om bokens innehåll direkt, men som också ger tid att utforska och upptäcka nya små gömda detaljer (jag köpte faktiskt originalboken för det också). Lite grann som att zooma in och ut från en stad...

– Bakgrunden på omslaget med alla olika rutor är en förstoring av en stadsbild. Rutorna är pixlarna från bilden.

– Nackdelen är att dokumentet blev väldigt tung eftersom det inkluderar så många bilder.

Stephan Lombard studerar nu på kursen DTP och Grafisk Form.

Same book, different cover

Finns kulturella skillnader i vad som menas med ett bra bokomslag? Ser t ex "Da Vinci-koden" likadan ut i Korea som i USA? Skiljer dom sig åt, så att det går att sätta fingret på typiskt amerikanskt kontra typiskt koreanskt? Filmen visar ett gäng bokframsidor, dels amerikanska och dels koreanska – och kanske ser du skillnader, eller?

Ibland använder man originalbokens omslag för andra marknader, men andra gånger anser man det omöjligt att t ex använda en amerikansk bokframsida i Italien.

Till vänster den koreanska och till höger det brittiska framsidan, originalet är gjort av Peter Ward

I filmen finns ett bra exempel. Den fantastiska boken "The Curious Incident Of The Dog In The Night Time" gavs först ut i Storbritannien med originalomslag av Peter Ward. Det ansågs omöjligt när boken skulle lanseras i USA, och den fick nytt omslag. Men i Korea kör man med Wards original! Här en länk till en intressant artikel om bokomslagens globalisering med utgångspunkt från just den här boken

Bok om farlig smalhet

En angelägen bok som inte finns, men som borde finnas, vilken är det? Cathrine Berglund på DP-kursen tar upp smalhets- och bantningsidealen som en farlig väg för unga tjejer. Här berättar hon om sin tänkta bokframsida:


–Som det ganska tydligt framgår så är mitt bokomslag ganska hård kritik emot alla dietar som finns och samhällets syn på "hälsa". Idag handlar det inte längre om att må bra och se frisk ut utan man ska vara så smal som möjligt, så underviktig som möjligt. På mycket kort tid har två stycken modeller dött av undervikt, anorexia. Det är ett viktigt ämne och vi måste visa alla unga tjejer att detta är inte glamoröst, det är inget man vill uppnå.

–Det var en rolig uppgift. Detta var det egna bokomslaget vi fick göra och detta var den första idén som slog mig. Den är inte särskilt avancerad, alls utan det viktiga är layouten, budskapet och designen. Bilden hämtade jag ifrån internet, resten hittade jag på själv.