Dreaming is part of the trip

Travel magazines might serve as an inspiring way to dream about the next trip somewhere, especially during the dark seasons of the year. And after that exciting trip has been made in real life, there are things to tell others about... When designing the first spread of a feature it is like open a door into a painting awakening the right feelings - of longing and of dreaming away. Or at least , it should be. Here are two examples created by Sofie Blom and Jana Jarvis, both students at the DP-course. This is Sofie's story, in Swedish:

Då jag fortfarande väldigt ofta drömmer mig tillbaka till min jorden runt-resa som jag gjorde i vintras bestämde jag mig för att göra ett resereportage om, enligt min mening paradiset på jorden, Fiji för den fiktiva tidningen Vagabonden. Ett bra tillfälle att både få använda mina egna foton och skriva en egen text.

Jag ville att läsaren skulle få uppleva en del av det jag gjorde, vajande palmer och vackra solnedgångar och valde därför att lägga en vacker bild på en strand och en palm i bakgrunden, tona ned den och lägga text och bilder ovanpå, allt för att skapa en exotisk känsla. Valde däreter ett typsnitt till rubriken som jag tyckte såg lite exotiskt ut och framhävde därefter underrubrik, ingress och citat i rött för att få dem att sticka ut lite och låta läsaren fästa blicken på något.

In the Fiji design Sofie has covered the whole spread with a transparent picture, working as a background for the text. The aim is to create an inspiring framework, so that every single word you read gets the taste of sand, sun and freedom...

För att få bilderna att lyfta lite från bakgrunden lade jag på en vit ram, rundade hörnen och lade på en skugga.

Gjorde därefter den prickade linjen och försökte få till nån liten detalj i slutet av den. Liknar kanske en kompass eller ett sikte lite vilket jag tyckte passade in på resetemat.

Lade även till en faktaruta med karta längst ned då det är något som brukar vara med vid resereportage.

Allt som allt hoppas jag att läsaren upplever iaf. lite av den känsla jag gjorde när jag var där.

Janis decided to work with feelings like calmness and harmony in her design about Indonesia. The peaceful mood could however turn into something quite dramatic because of the active vulcano. When I asked her about it Jana told me that her feelings while visiting this place was just harmony and serenity.

I think the combination of the two pictures in different dimensions make a good contrast in her design. Jana's story:


Ville skapa en lugn och harmonsik känsla som samtidigt lockade till läsning och intresse för platsen. Resetidningar har ofta stora / många härliga bilder och därför domineras uppslaget av detta.

Anledningen till att jag skapade en lugn och harmonisk känsla var för att det var så det kändes - det kändes som om hela jorden välkomnade mig till dess skönhet. Det vara bara jag, min man och vulkanerna! Med den känslan var inte första tanken drama, utan serenity.

Barbie, forever young

Some phenomenons and trademarks seem to have almost eternal lives, for example Barbie and the Barbie dolls. The first Barbie was born in 1959, created bye Ruth Handler. Her daughter liked to play with paper dolls that looked like adults. Ruth realized that there was a hole in the marketplace. So it all started and we all know the lucky story. Generations of girls worldwide have lots of memories from their dear Barbie dolls.

Now Lena Nilsson, a DP-student, suggests a feature just about the splendid saga of Barbie, to be published in a magazine specialized in trends and trendsetting. From the graphic voice she has chosen, I almost hear the subtle puffings of the glittering and sparkling bubbles of champagne, celebrating the eternal Miss Barbie.



Mitt uppslag är tänkt att publiceras i ett magasin som tar upp trender och olika företeelser i samhället. Jag har i detta exemplet gjort ett uppslag om Barbie som är fascinerande som fenomen och varumärke. Bilden är given och jag har valt en Barbie med lite exklusivare touch för att förstärka det som rubrik och underrubrik sedan säger - Barbie, milliondollar baby - för det är det hela artikeln handlar om, den millionindustri som byggts upp runt varumärket Barbie.

Själva rubriken är Barbies officiella logotype som jag här gjort i en ton som matchar bilderna. I själva verket är den knallrosa men det hade blivit fel och gett fel signaler i detta reportage, tycker jag. Typsnittet i underrubriken heter Eurostile och är ett stilrent typsnitt som jag tycker passar bra i sammanhanget.

Lena Nilsson

The GUCH-book should be written, the cover is already here!

When I first saw Karolina Ådahl's book cover design and read her own words about it, I felt very affected. When regarding the cover, her personal dramatic experiences are there, close to my eyes. Real, like focused on with heavy spot lights. This is what she writes:

Book cover design bye Karolina Ådahl, the front cover with a picture of her own model heart and the back showing the scar from her last surgery

I chose to design a cover for a book that I myself would like to see published; a book about GUCH (Grown-Ups with Congenital Heart disease).
Since I'm one of those grown-ups, I feel the need to do everything possible to reach out to the public with information about our conditions so that all GUCH:ers can be better understood.

I created my book cover in a black and white color scheme, since many people with heart conditions look at the world in either black or white; sickness or health, life or death. The model heart on the front page is mine, I took a photograph of it and did clean-up in Photoshop CS2 before placing it in InDesign CS2. The picture on the back shows the scar from the last surgery I had.

Polaroid-bilder på Moderna Museet

Polaroid, känns det bekant? Före digitalkamerans tid var polaroid-bilder en vanlig företeelse, för att sedan allt mer försvinna i glömska. Nu visar Jens Assur ett urval bilder på Moderna Museet i Stockholm, och utställningen heter This is My Time.

Vad är det för speciellt med polaroid-bilder? Bilden man tar framkallas direkt i kameran och matas ut på ett papper. Det finns bara ett enda original. Och i en viss bestämd storlek, en kvadrat på cirka 10 cm. Allt bildarbete sker i fotograferingsögonblicket.

Kamerorna användes kanske mest för minnesbilder från resan eller festen. Och ibland för att dokumentera något man snabbt ville kunna visa någon annan.

Jens Assur på Moderna Museet, använder fortfarande analoga kameror i sina stora reportage. Jobbade tidigare många år på Expressen och har gjort ett trettiotal reportageresor i Afrika, bland annat i Sudan, Somalia och Sydafrika. Just nu arbetar han med film, både en kortfilm och en långfilm är på gång.

Bilderna i utställningen är övervägande festbilder med kramar och ölflaskor. Till synes improviserade fast ändå med genomtänkta, kreativa beskärningar och snedhållen kamera.

Inte märkvärdiga som bilder. Men för den som upplevde den stora polaroid-eran ger de inglasade korten en närmast nostalgisk känsla. Och för minnesbilder, dokumenterandet av ens egen tid, behövs varken vass skärpa eller exakt ljussättning. Minnen bärs av känslor, inte teknik.

Utställningen på Moderna Muséet pågår fram till 8 oktober

Cooking or looking?

Books about food and cooking are getting more and more popular. People like to read about interesting dishes and to look at nice, tasty pictures of preparing complicated dinners. The trend to Buy a New Kitchen is obvious as well. It might seem a bit strange as a lot of people prefer fastfood and shorten their time of preparing their dinners, because of lack of time. The point is that if there is a lack of time, there is no lack of interest.

Cooking books are inspiring for a graphic designer. The mix of colorful, delicate photos, maybe some cultural and historical background, and recipes combined with preparing conditions is a tempting challenge for most designers.

Andreas Reinbring, a student at the DP-course, has designed this cover
suggested for a cooking book with pasta recipes

Is the book meant to be a beautiful thing among the art books, or a durable manual for the kitchen among bottles of olive oil and vinegar? Choice of paper, of binding and aftertreatment like laminate is an interesting and of course very important matter.

I maskinrummets mage, Färgfabriken

Jag vandrar uppför trappan in i Färgfabriken i Liljeholmen. Rummet ligger sovande i meditativ tystnad. Längst bort projiceras en thailändsk munk, långsamt växlar bilden, i stillheten finns rörelse. Den lysande projektionen ramas in av tak och väggar som speglas exakt symmetriskt i en obruten vattenspegel. Samma tak som däruppe finns i det svarta djupet därnere. Herregud tänker jag med tåspetsarna ett par centimeter från kanten. Tänk om jag vinglar till!

Fredrik Wretman utanför Färgfabriken, aktuell med utställningen
"Looking for Alice Fine"

– Ingen fara, lugnar Fredrik Wretman, som är den förste att ha sin andra större separatuställning på Färgfabriken. Det är bara 15 centimeter djupt!

Fredrik har vistats långa perioder i Thailand. Han har upplevt och filmat munkar som långsamt försjunker i djupa, meditativa tillstånd. Han arbetar ofta med vatteninstallationer. Ett utmärkt element för att fånga in dubbelheter. Den svarta blanka ytan, känslan av tio meters djup mot verklighetens en och en halv decimeter. Den blickstilla spegelytan, jag kastar ett mynt och vips gungar hela taket. Motsatsernas beroende av varann, som att 'in' är inget utan ett 'ut'.

Den tredje delen i installationen är Fredrik själv, gestaltad på alla fyra. I hinken projiceras en långsamt roterande bild av konstnärens ansikte

– Hur upplever du det hela? frågar han. Och jag berättar hur svårt jag brukar ha för konstutställningar där man vandrar runt, och försöker ta in bild efter bild efter bild. Jag orkar bara 5, 6 stycken. Men här går man in och ställer sig, står still, försjunker och tar emot, tar in...
– Precis så! utropar han. Tänk dig maskinrummet i ett fartyg! Du står där inne i alla ljud och rörelser, och energierna strömmar emot dig. Energimaskiner, det är vad mina installationer ska kallas!

Har du möjlighet, så gå dit du också och andas in den kreativa energin. Utställningen visas fram till den 22 oktober.

GROOMING, a new book cover design

This book cover is made by Lena Nilsson, a student at the course Desktop Publishing and Graphic Design. The title is GROOMING which refers to how to take care of the fur of Persian cats. I think this cover communicates some positive values that will make a cat lover looking for a new book quite interested. As always it's a matter of the right interaction between all the graphic objects that together constitute the entire layout. So what do you think?

Here Lena tells her story in Swedish:
"Mitt omslag är tänkt ska pryda en bok om pälsvård för perserkatter. Kattsporten i Sverige ökar konstant och rasen perser tillhör en av de största i Sverige. En långhårskatt kräver sin vård och omsorg. Denna bok är tänkt att bidra med kunskapen hur man bäst tar hand om sin långhårskatt - till vardags & show.

Rubriken GROOMING är ett uttryck som används inom katt- och hundsporten då pälsvård och trimning avses. Kanske framför allt i showsammanhang.

Typsnitten som använts är:
Rubrik/titel: Premi
Underrubrik+ författarnamn: Copperplate Gotich Light
Brödtext (baksida) - Garamond

Utgick från rubriken som jag ville skulle dominera (förutom omslagsbilden) men på ett mer subtilt vis. Valde därför ett tunt typsnitt som ändå till sin form tar för sig, syns och sticker ut. Underrubrik och författarnamn ville jag skulle gå i samma stil, men tyckte det hade blivit för mycket att ta samma typsnitt som i rubriken därför valde jag ett liknande men mer linjärt. Brödtexten valde jag en klassisk seriff - Garamond som jag tycker är snyggt och passar in i samanhanget.

Bilderna på omslaget är viktiga och skall fungera som en 'infångare' och är en signal i sig om bokens innehåll samtidigt som de kanske kan locka till att börja bläddra i boken och upptäcka att den är något för dem".

KONSTNÄREN ut i verkligheten

Tidningen KONSTNÄREN har pånyttfötts. Och blivit mer öppen, kontaktsökande och debatterande. Den medelålders/äldre kostymen har bytts ut, och ett nyfiket kisande och nykläckt magasin tar sig en titt på omvärlden.

Och upptäcker olika saker. Dels att konstboomen från 80-talet nu upprepas – det går bra att sälja konst. Och dels det lite mer sorgliga att KONSTEN FÖRLORAT ALL MENING. Marknadskrafterna i form av reklamens alltmer utbredda visuella språk knycker de konstnärliga uttrycken, och konsten å sin sida sneglar på reklamens förytligande. Och i slutändan tycks allt bli samma sak.

Framsidan har nästan ingen text, bilden får all plats. Men lite anonymt blir det när man förgäves försöker hitta tidningens namn...

Rummet runt omkring fylls som aldrig förr av bilder, en orkan av visuella intryck. Vi blir mättade och orkar inte ta emot bilder som kräver en egen ansträngning, så som konsten gör.

Artikeln refererar de franska filosoferna Jacques Rancière (nyligen på svenska med boken "Texter om politik och estetik") och Bernard Stiegler (utifrån boken "De la misère symbolique").

Tidningen konstnären ges ut gemensamt av KRO och KIF. Från att ha haft formen av en intressetidning med mer interna konstnärs- och medlemsfrågor, har magasinet nu fått ett större format, 34X24 cm, och en angelägnare, ungdomligare grafik

Något som KONSTNÄREN inte nämner är att konsten av tradition valt att spela på en annan plan än den de stora folkmassorna befinner sig på. Medan grafisk form av all möjligt slag möter oss i rulltrappan, på gatan, i bussen, på TVn, i DVD-spelaren, på Internet, har bildkonsten i huvudsak kippat efter syre i slutna rum, i gallerier och på muséer. Där inträdesbiljetten ibland varit pengar och dessutom en något pretentiös självuppfatttning av att vara en av de relativt få som begriper sig på.

Den grafiska formen är till för att förmedla budskap. Den ropar "hej, titta på mig, läs mig, lyssna på mig, jag vill dig något!" Bildkonsten har inte samma roll, utom under korta perioder som under t ex de ryska revolutionsåren och det politiserade 70-talet. Den viskar istället alltför ofta fram ett gnälligt "vad vill du, kom inte och stör mig!"

Övriga texter tar också upp konstens och konstnärers villkor, och landar i nuet. Grafiskt är magasinet bredaxlat och närapå kaxigt. Det behövs, både för att berätta för bildkonstnärer att det finns en potentiellt bred publik härute i verkligheten. Och för att hävda meningens, originaletens och fantasins nödvändighet för bildkonst, men också för reklam, illustration och annan kommunicerande grafisk form. Eller hur?

The book cover reflecting my own experiences

To write your own book and also design the cover might be like a dream! You don't have to translate the vision and maybe unclear ideas of a customer/client. All you have to do is to make a layout of your own feelings – and of course know how to do it! This cover is created by Linda Häll, now studying Desktop publishing and graphic design.

Book front cover by Linda Häll, "Mine – the way out of childlessness"
The design is done with Adobe InDesign and Photoshop

"This project was really fun! At once I knew which genre would be my choice. The idea about writing a book about my own experiences of childlessness has been in my thoughts for a long time. That’s why I found this project of creating a book cover so interesting.
The book is entitled ’Mine’ because it’s all about my own experiences and kids. I chose a photo of my children and did some Photoshop work, and also I picked up a rose".

The art of book cover design

The very first project in the DP-course is to create book cover designs. How to shape a graphic design telling the book lover anything about the story, and how to transform a package of papers into something attractive? That is the problem, and Anna-Karin Ericsson, one of the students, here explains her ‘how’ and why’.

The "Biodemocracy" book cover designed by Anna-Karin Ericsson

“This book cover is created for a manuscript written by one of my friends. It’s a political/philosophic text about how to restructure society to let the individudal obtain more influence as well as increase democracy. Nature /ecology is in focus, as well as the individual. Also the personal capacity of every single person is more appreciated than what it is in Sweden today.

The author asked for a pure and correct cover “like a Bible or something...”. In his opinion green was the best choice of colour because it connects to the field of environment/biology. In a political point of view it’s also rather neutral.

First I imagined the cover filled up with green blades of grass, but in the end these blades were transformed into green stripes. The white and black colours strengthen the clarity of the green fields and bring the title more in focus. First I tried different colours for the stripes but later on I chosed some green tunes which I think make the cover more sophisticated. Asymmetri is quite important, otherwise the stripes would look dull and heavy, and the impression would lose its living appearance.

I think books are a bit like accessories, the back of the book must look good together with other books in the bookshelf, and the book must look attractive on the coffee table”.

Project China – ett tufft förstajobb som medieansvarig

Första grafiska jobbet blev skarpt. Peter Agoston var under sommaren medieansvarig för ett stort event i Kina med olika svenska och kinesiska aktörer. –Jag skötte allt på plats i Kina – skapade planscher och annat grafiskt material för montrarna, marknadsföringen, biljetter med mera. Och sen höll jag i alla kontakter med tryckerierna, berättar Peter.

Hösten 2005 gick Peter kursen Desktop Publishing samtidigt som han gick, och fortfarande går, sin medieutbildning på KTH. Och är engagerad i Project China, som är ett studentsamarbete mellan KTH och Handelshögskolan.

Projektet är ettårigt och organiserar studenter och en mängd olika företag som intresserar sig för den teknologiska och ekonomiska utvecklingen i Kina. Huvudsyftet är att bygga relationer mellan företag och studenter i de bägge länderna.

Och i somras var det alltså dags för resan till Kina och det ganska svettiga jobbet att hålla i medieinsatserna för evenemanget.

– Mycket spännande med de kulturella olikheterna, säger Peter. I Kina kan man knacka på hos tryckeriet kl 12 på natten, man finns alltid där. I Sverige är det kört fem över fem!

Och vad händer nu?

– Nu är jag mitt uppe i att layouta en rapportbok som beskriver hela projektet. Texter från olika författare ska redigeras, text och bild ska layoutas och ges en intressant form som lockar till läsning, säger Peter.

Hur media fungerar och hanteras har Peter tagit del av under sin tid på KTH. Men där handlar det mest om teori.

– Jag saknade det praktiska hantverket, och därför gick jag DTP-kursen. Hade jag inte gått den hade jag nog aldrig vågat ge mig på det här jobbet, avslutar Peter.

Den 25 september hålls ett event på KTH där projektet presenteras och rapportboken finns tillgänglig. Innan dess ska nya banderoller, planscher, program och biljetter fixas – så Peter har bråda dagar...

"Dyslektiker och idioter" gör tidskrift med klass

"Gasoline Magazine är en tidskrift som görs av ett gäng idioter. Vi har ingen utbildning för det vi gör och de flesta av oss hade inte ens godkänt betyg i svänska i skolan." Så börjar presentationen på hemsidan. Men att tidskriften Gasoline håller hög klass lyser lång väg. Och nu får man kanske pris av medietidskriften Resumé som bästa tidskrift.

Jag blir förstås nyfiken och ringer till Mattias Hammarstedt, chefredaktör och grundare. Mattias berättar att han tidigare jobbat på tidningen Wheels en tid, på slutet som frilans. När tidningen köptes upp av ett stort förlag tappade han lusten att jobba kvar.

– Med ett stort förlag som ägare blir det alltid en styrning, och man kan inte skriva precis det man vill. Och så blir annonsinkomsterna helt i fokus.

"Till vardags är jag larmoperatör på SOS Alarm. Eftersom jag dirigerar ambulanser, brandbilar och pratar med folk i nöd så inser man att det inte finns tid att tveka. Antingen gör man något, eller så gör man det inte. Därför finns Gasoline Magazine idag."

Inspiration till att starta en egen tidning fick Mattias bl a från en bekant som dragit igång en skateboardtidning med bra resultat. Ny teknik som ständigt gör produktionen billigare gjorde honom också optimistisk.

Gasoline, som släppte sitt första nummer i våras, står helt självständiga. Man sköter allt på egen hand. Men för att komma så långt krävdes ungefär ett års noggrann planering.

Men det här med dyslektiker, hur hänger det ihop?

– En av våra skribenter blev hånad i skolan för han knappt kunde alfabetet. Klart att hans texter måster korrläsas, men han skriver fantastiska artiklar! Och vi har fotografer som kan bara 10 procent av kameran, men som ändå fixar hyfsade bilder.

Nästa Gasoline trycks i 15 000 exemplar, distibutionen går framförallt via Interpress till drygt 1300 försäljningsställen. Tidningen finns i Norge och Danmark, och prenumeranter lite överallt, till och med i Mexiko – kan man inte svenska har man ändå bilderna att frossa i.

Just den grafiska formen är något som sticker ut. Bilderna är ofta tagna med kraftig vidvinkel och ur skruvat perspektiv. Kreativa bildbeskärningar och snygga helheter kännetecknar tidningen. Och layoutaren, som också fanns med från starten? Jo, han är förstås självlärd som alla andra.

Learning-by-doing är inte så dumt – särskilt inte om man har blick för bild, färg och form. Och som alla på Gasoline tycks ha: kunskap och ett brinnande intresse för det man skriver om!

Animerad film på papper

Har du en rolig videosnutt liggande som du sällan tittar på? FlipClips är en kul produkt där man lägger in en sekvens av filmrutor i ett block, och när man bläddrar så får man en upplevelse av animerad film. Upp till 30 sekunders film ska få plats, men då krävs nog en lång bläddertumme...

Boom för nya tidskrifter!

70 nya magasin under årets första sex månader, trenden uppåt fortsätter, alltifrån Big Twin om enbart HD-hojar till Alla älskar schlager

Magasin och tidskrifter blir bara fler och fler. 70 nya tidningar föddes under första halvåret i Sverige. Och det är en fortsättning på en längre trend. Förra året lanserades 154 nya tidskrifter, och räknat från år 2002 är antalet 400 (uppgifterna är hämtade från SvD 17/8)

Alla klarar sig förstås inte av olika skäl. Annonsmarknaden är viktig för magasinens överlevnad, och den kakan måste delas i allt mindre bitar. Och vissa tidningar har antagligen för liten marknad, särskilt när det dyker upp nya konkurrenter och slåss om samma läsare.

Trenden är intressant och siffrorna rolig läsning för oss som gillar layout och grafisk form på papper – det finns en marknad för att testa bra idéer. Och pappersläsarna blir allt fler trots, eller kanske tack vare, utvecklingen med det allt större utbudet via nätet.

Desktop Publishing and Graphic Design

is a complete education available on Internet by the e-learning platform Edulink, and arranged by MKFC Stockholms Folkhögskola, Stockholm, Sweden www.mkfc.se

Learn how to work with fonts and text, typography and layouts, illustrations and photos by creating magazine designs, book leaflets, posters and more. In the 21 weeks long course we learn all the basics and a bit more about the Adobe software Creative Suite, comprising InDesign, Photoshop and Illustrator. We start this week and keep on until January 2007.

This blog will show examples of the students' works, ideas and commentaries. Please take part, feel involved and express your own reflections by your comments!

Bra om de vanligaste teckensnitten

Ett urval av de vanligaste teckensnitten med mycket bra presentationer från www.a4.se

Teckensnitt finns i tusentals, både riktigt gamla och helt färska. Valet av teckensnitt till en viss publikation kräver eftertanke. Skillnaderna kan tyckas vara små, men karaktären på det teckensnitt man valt påverkar intrycket otroligt mycket – ofta omedvetet.

Läsbarheten är viktig att ta hänsyn till – ska man läsa en lång artikel är det viktigt att man inte tröttnar halvvägs för att den känns jobbig att läsa.

En annan aspekt är den estetiska – ser layouten tilltalande ut, får man lust att stanna upp och börja läsa?

Båda dessa superviktiga saker styr man bland genom att välja rätt teckensnitt. Och hur ska man då välja när det finns hur många som helst att välja bland?

Bläddra och läs i tidningar, magasin, reklam och infofoldrar, så märker du vad som fungerar och vad som inte är så bra!

En lättillgänglig liten skrift som utgivarna, A4, något storvulet kallar bok, kan också vara en bra ingång. I TIO TYPSNITT FÖR TIDNINGAR presenteras de vanligast teckensnitten i svenska tidskrifter och tidningar. Och har man dessa tio i sin dator klarar man sig faktiskt ganska långt.

Bor du i Stockholm kan du trippa iväg till KONST-IG i Kulturhuset eller HEDENGRENS vid Stureplan och köpa ditt ex för 59 pix, annars gör du affären via www.a4.se och då kostar den 71 kr, hemskickad och allt.

FOKUS, dressed for success

För att bli insläppt på det fina innestället kan krävas det rätta och kända ansiktet. I andra lägen är klädkoden avgörande. Nyhetsmagasinet FOKUS, som sent i höst kan fira ettårsjubileum, fick en grafisk dress som ska leda rakt in i finsalongen.

Lika som bär och Insläppt på smokingpartyt men förmår man sticka ut med en egen personlighet?

Jag tycker den är snygg, mycket snygg. Och eftersom den är lika snygg som TIME, LE POINT och de andra stora så har FOKUS erövrat det kanske viktigaste varumärkesvärdet – som ett tungt, stabilt och förtroendeingivande nyhetsmagasin.

Nyhetsmagasinen är bland de hårdast grafiskt nischade av alla magasin. Det tycks finnas bara en enda layoutmall, där de givna färgerna är svart och rött.

Det tunna, blankglättade pappret och djuptrycket är motiverat i jättestora upplagor som för de internationella magasinen, och som ett sätt att få ner distributionskostnaderna. Men FOKUS är en lite nätt historia med ett framtida upplagemål på bara 20000 ex.

Pappret, och känslan i handen, spelar för FOKUS en helt annan roll. Det är en del av imagen. Det ska helt enkelt vara så i ett fint och världsvant nyhetsmagasin.

Lika som bär. Det här polska dansbandet ville sniffa på det tidiga sextiotalets rockscen och körde topplåtar som "Mary Lou" och "Only Sixteen". Hur det gick vet jag inte.

På den fina scenen där alla ser likadana ut går det att uppträda med stor framgång i jeans och T-shirt. Om det också finns en stark personlighet, en vilja och ett uttryck. Och då kan succén bli hur stor som helst.

Är detta möjligt på nyhetsmagasinens scen? Och vad skulle krävas för att göra FOKUS oumbärlig och världsberömd åtminstone i norden? Med eller utan den snygga men konventionella dress man valt.

Bildfragment

Sommarkort 5

Madrid, Toledo. Bilder på väggar berättar en historia. I katedralen i Toledo finns bevarade bilder och nyupptäckta bilder som håller på att renoveras. Vissa är skadade och går inte att återställa helt och hållet. Bilderna talar med senmedeltidens religiösa symbolspråk.

Bildfragment från katedralen i Toledo

Ett hus rivs i centrala Madrid. Under rivningen upptäcker man att huset intill, som var ihopbyggt med rivningshuset, har två jättestora ansikten målade på fasaden. Och man undrar vem, när och varför?

Två ansikten dyker upp på fasaden under rivningen

Snart kulturminne?

Ett ställ med vykort på en affärsvägg i Toledo. Korten med traditionella kulörta motiv, är lätt gulnade, färgerna något urblekta. En kille tar ett kort i handen, plockar fram sin mobil, knäpper en bild och skickar ett MMS. Ett kort av ett vykort! Och vykortsstället är snart historia. Eller kommer det nya vykortet att skapas – en ny form, en ny funktion, en helt ny ide?

Prohibido!

Sommarkort 4

Madrid. Här och var i en park finns gångar att gå på genom gräsmattorna som man inte ska gå på. Så finns det ett ställe med en upptrampad gång, som inte är anlagd, men som genar.

Någon har börjat gå och flera har hängt på, just för att det är mycket bättre och smartare att gå just här.

Det finns platser som är gjorda att användas, som nästan ropar till en, kom hit och gör något smart! Ägaren till ett par igensatta dörrar förstår att det här är en plats som gjord för affischer – en perfekt inramning! Och sätter upp en förbudsskylt, FÖRBJUDET ATT SÄTTA UPP AFFISCHER!

"Prohibido fijar carteles" betyder INTE "Affischera gärna här"

På samma sätt som skylten BETRÄD EJ GRÄSMATTAN stimulerar folk till att gå just där, tänder förbudsskylten om affisch-förbudet en liten lampa: Aha, en perfekt plats!

Är det kanske så att allt nyskapande kräver att man skippar vissa gällande regler och normer? Eftersom allt nytt kräver ett nytt sätt att tänka. Och eftersom regelverk uttrycker en färdig, allmänt känd och kanske förlegad tankemodell.

Jag menar i andra sammanhang än att bara klistra affischer på "fel" ställen – inom vetenskap, konst, utbildning... Gränsöverskridarna hjälper oss att se nya möjligheter, perspektiven vidgas.

Gamla skrivtecken i Baalbecks stenar

Baalbeck i östra Libanon är Hizbolla-land, överallt vajar den svarta fanan

Det så vanliga teckensnittet Times New Roman skapades 1931. Men teckenkaraktärerna har mycket gamla anor, och räknas in i storfamiljen Antikva. Och Antikvan kom till under 1300- och 1400-talen. Varifrån kom då idén till Antikvan? Jo, från den romerska kulturepoken.

Rester av grekiska och romerska tempel, teatrar och andra byggnader finns bevarade på många platser. I Libanon finns staden Baalbeck som är så otroligt rik på fornlämningar att den finns med på FN:s världsarvslista.

De romerska skrivtecknen är förebilder för våra moderna, upprättstående teckensnitt

Under tidernas lopp har folk ristat in sina namn och annat klotter. Världsarvet lever!

Att vandra runt i Baalbeck är som en hänryckande resa genom historien. Under århundradens och årtusendens gång har byggnader rasat, förstörts och byggts om för nya användningar och i nya stilar och med annan teknik. Romerskt blandas med bl a grekiskt och bysantinskt.

Här och var finns tecken och klotter från 1800-talet, blandat med de gamla romerska bokstäverna som var förebild för Antikvan och för det moderna Times New Roman.

Det är otroligt att dessa gamla skrivtecken var så fulländade och klara att de fortfarande håller måttet. Och är svåra att överträffa estetiskt!

Modern bebyggelse ligger tätt intill det stora antika området. Hur precisa är Israels bomber?

Baalbeck bombades av israeliskt flyg för några dagar sedan, i jakten på militanta Hizbollah-anhängare. Precisionen har hittills inte imponerat, hundratals civila har dödats, och mängder av bostadshus ligger i ruiner.

Hur det gått med världsarvet Baalbeck lär vi snart få veta. Förhoppningsvis klarar det bomberna och kan fortsätta att vara en inspiration och kunskapskälla för nya generationer.